Det är inte lätt att vara i ett gränsland

Det är bannemej inte lätt för ett barn med funktions hinder att "hamna i gränslandet" mellan vuxen & tonåring.

Som idag då" store bror  "kom hem & berättade att han "tappat" sitt buss kort.

Det blev prat om vad det kostar & det kostar 300 :- att få ett nytt, helt sjukt för en tonåring överhuvud taget att betala dom summorna, ingen tonåring fixar väl det.
Sen våran son har ju inte kollen, först å främst vill han inte upp,sen gillar han inte bussen,folk kan "komma för nära honom",så det kan sluta med katastrof om vi "har den oturen".
Så ett buss kort, en plånbok ,en stor rygg säck, ja allt är väldigt lätt för honom att förlägga bort breve sej,i tanklös het alltså.
Det blev då prat om det med funktionshinder igen & han säger :
-"Om då bara pappa helt enkelt kunde skriva på det där pappret så jag får göra en utredning & kanske får lite mer hjälp"

Så bröt han ihop & började gråta, en av anledningarna var att han får ersätta busskoret.
Han tyckte helt enkelt synd om sej själv.

Så gick han till UG ( ungdoms gården ) där dom i kväll inte hade öppet,vilket gjorde att vi efter det hade en sur & grinig son.
Han trodde dom hade öppet & gick dit.
Sur över att "måsta ha gått dit" & det var stängt....
Ännu en gång var det alltså synd om honom.

Vi har märkt att dessa barn med funktions hinder är väldigt egoistiska.

Tex : om lilla syster J har gjort sej illa & gråter hysteriskt kan storebror också börja gråta eller bli ledsen,inte för att han tycker synd om henne för att hon gjort sej illa inte, Nej,nej...utan för att han tycker synd om sej själv för att det låter illa i hans öron...

(kopierat från gamla bloggen )