Japp, nu är det klart, efter 6 års kämpande, så börjar vi komma någon vart känns det som.
I måndags fick jag ensam vårdnad om d två äldre barnen, direkt då förhandligen var klar så ringde jag skolan & pratade med rektorn som blev minst lika glad för våran skull.
Sedan ringde jag Bup & berättade att NU , NU kör vi, nu drar vi i gång det hela....kör,kör ,kör på nu
Sedan ringde jag Bup & berättade att NU , NU kör vi, nu drar vi i gång det hela....kör,kör ,kör på nu
Idag ringde dom från Bup & säger att det är beklagligt & sorgligt att sonen har fått vänta i så många år som han fått,det är rent bedrövligt som hon sa.
Vi började med utredningen första gången 2004, då var sonen 10 år, men allt blev ett enda Kaos & det blev ingen utredning, dels för att skolan inte gjorde klart den & dels för att hans "bio pappa" inte ville.
2007 började sonen i 7:e klass & skolan märkte mer & mer att han behövde speciell hjälp & att han var speciell våran gosse.
2008 hade dom gjort utredningen klar via skolan , för högstadiet tyckte de var dax, men ännu en gång, "bio pappan" ville inte ha sin son på Bup & ville inte att han skulle få en stämpel på sej så det hände inget mer.
Vi började med utredningen första gången 2004, då var sonen 10 år, men allt blev ett enda Kaos & det blev ingen utredning, dels för att skolan inte gjorde klart den & dels för att hans "bio pappa" inte ville.
2007 började sonen i 7:e klass & skolan märkte mer & mer att han behövde speciell hjälp & att han var speciell våran gosse.
2008 hade dom gjort utredningen klar via skolan , för högstadiet tyckte de var dax, men ännu en gång, "bio pappan" ville inte ha sin son på Bup & ville inte att han skulle få en stämpel på sej så det hände inget mer.
Men nu ,i detta 2010 så har jag vårdnaden i min hand & idag ringde Bup & om nästan två veckor så är vi på Bup första gången med psykologen, sedan i november så är vi där igen med läkaren...helt underbart, nu kan livet börja , livet i diagnos landet , även sonen är mycket nöjd med detta,inte bara vi =)
Nu kan det börja, nästa episod i våra liv, vi har ju barn med funktionshinder ,det går inte att komma undan, men nu kan livet med en diagnos snart ta sin början , Äntligen.
Vi ser det inte som en stämpel i pannan på våra barn, vi ser det som en stor stor hjälp till våra barn =)
Vi ser det inte som en stämpel i pannan på våra barn, vi ser det som en stor stor hjälp till våra barn =)
(kopierat från gamla bloggen )
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Säg din åsikt här :