Vilken Glädje

‎*¨*•☆☆•*¨* några kan, andra kan inte, men om ni bara fick känna känslan jag hade idag då jag såg glädjen i min sons ögon då han kom hem , känslan i mitt ♥ a då jag läste hans sms, jag är så glad för din skull "Storebro " nu känns det som att halva resan är klar, nu går vi mot nästa del... Sånt glädje kan bara kämpande föräldrar känna, believe me *¨*•☆☆•*¨*

Idag var jag på sjukhuset & maken satt & väntade utanför då jag kommer ut säger han att jag fått ett sms av sonen.
Av sonen som i vanliga fall brukar skicka sms för att "bekräfta saker" eller för att skälla på något eller någon,eller som vill veta något.
-"Jaha vad ville han då ?" Sa jag till maken...

Då berättade maken att skolan där sonen börjat på,hade fått beviljat 10 timmar i veckan för honom trots att sonen saknar diagnos, fattar ni ??
Det är mer värt än alla pengar i världen, mina tårar trillade ner för mina kinder & för mej kändes det som att VI vunnit högsta vinsten i alla lotterier. =)
Helt underbart,tror inte någon som inte har ett sådant barn,någon sin kan känna samma sak som vi upplevde.

 Jag öppnade själv sms et för att se vad sonen exakt hade skrivit & han berättade glatt däri att han nu visste vem som skulle orientera med honom idag , det var hans resurs som han blivit tilldelad , han mindes inte helt, men antingen 20 eller 25 %, skolan hade sökt 10 timmar i alla fall & verkar ju fixat det.

Helt fantastiskt , vi är över väldigade som föräldrar & glädjen i både sms, en massa smaylisar,sånt har han icket pysslat med ,men nu var dom flera stycken i messet.

Allt vårat bråk genom åren, alla j*vla social utredningar skolan bussat oss på ,skyllt på hemmet, att sonen "var som han var" för att han hade skills mässo föräldrar, vilket vi så klart visste att det INTE var. 

Sonen levde då i en trygg miljö,dock inte med sin riktiga pappa,men som sonen själv sagt nu i efterhand,en trygg het,en fast punkt, någon som visste hans behov, någon som månade om hans intrigitet & ibland kan det vara nog så bra som sonen sa till "tanten från familjerätten" =)
Vi har fått gå igenom den ena efter den andra,sammanlagt tre blev det, soc utredningar för att kolla hur familjen var.
Det enda dom kom fram till var att "sonen var oförskämd, otrevlig, skällde på dom, inte gav dom ögon kontakt, alltid var sur då han kom hem från skolan om dom var & han inte fått veta det i förhand, aldrig lekte med andra barn, struntade i deras frågor, ignorerade dom, fastnade i tv:n eller en tidning alldeles för lätt" osv,osv...ja listan kan göras huuuuur lång som helst, men vad liknar det då ??
Jag försökte säga att det var ju detta som var problemet, att sonen har funktions hinder, men icket, ingen lyssnade på mej.
PÅ skolan satt han inlåst på toaletterna i stort sett hela dagarna, ända upp till 6 an, för att han kände sej missförstådd & för att ingen förstod honom.
När läkaren på barnmotagningen ville ha en "utredning" av skolan sa dom bara :
-"Men ojsan,nej,nej,den här pojken är som alla andra, till å med lite inteligentare än sina klass kompisar, nej då ,toa besöken utgör inget ovanligt, han har ju problem med magen " Och så där höll dom på.
Det blev aldrig ngn utrdning ..:DÅ...
OCh varje gång skolan ringde hem & varje gång fröken grät i mina öron över att ungen vägrade komma ut eller att han vägrade gå på vissa lektioner för att inte gillade "den & den läraren" och så vidare .
DÅ svarade jag DOM som DOM svarat Läkaren.
-"Men snälla ni,ring hans pappa, för MITT BARN ÄR DET INGET FEL PÅ, DET HAR JAG PÅ PAPPER FRÅN ER"

Färdig diskuterat för den tiden av grund skolan, då gick i 5 :an.
Dom visste att det inte var lönt att kontakta oss annat än till utvecklings samtalen, dom provade ett par gånger, men vi hänvisade hela tiden till brevet där dom svarat läkaren.
Efter ett tag lärde dom sej att inte ringa oss.

Så började högstadiet, början till Glädjen i våra liv...där vi är idag...
Jag skulle kunna berätta hur mycket som helst om min son men gör det i omgångar då jag känner för det...
Men högstadiet påbörjade en utredning med en special pedagog som skulle visa sej att "storebror JO" ligger inom autism spektrat precis som sina kusiner både på pappa & mammas sida.
Det sjuka i hela historien är att då vi började bråka 2003 om detta, så hade ingen kusin en diagnos, men dom har fått eftersom ,en efter en...Tack & lov ...Nu får vi mer att gå på vad gäller våran son, vare sej hans pappa god tycker eller inte...förhoppnings vis vinner vi detta  !!

I alla fall ,högstadiet utvecklade sonen något otroligt mycket & vi hoppas gymnasiet kommer bli "minst lika bra"...och redan nu har det börjat bra , men så är det inte en KOmmunal skola heller...

Vi är så glada för att sonen äntligen får hjälp, inte en dag försent =)

(Kopierat från gamla bloggen )