H:et är inte så viktigt

Min son som har fått diagnosen ADD har inte haft det lätt och har det inte särskilt lätt nu heller. Han mår utimellan ganska dåligt, vilket resulterar i utbrott och när han har ett utbrott så kan han uttrycka en vilja av att inte vilja leva. Han kan säga att "han vill inte leva" upprepade gånger och gråta okontrollerat, efter han fått ur sig detta så är han oftast lite lugnare. Jag brukar då prata med honom och säger att han kan få stanna hemma imorgon. Det här är inte roligt att få höra, men det är något som han måste få säga. Även om jag tycker att det är jobbigt att få höra, så måste jag för hans skull göra det.

Min son är för det mesta en possitiv, glad, sprallig, gullig, en liten filosof med lite annan syn på saker och han är, förrutom min dotter min sol i livet. vilket jag är mycket tacksam för att ha i mitt liv. Vad skulle man göra om man inte hade så underbara barn.